Genevad Nygårds blogg

Genevad Nygårds blogg

Om bloggen

Vi köpte Genevad Nygård sommaren 2013 för att med tiden bli så självförsörjande med grönsaker och kött som det går. På bloggen, Facebook och Instagram kan ni följa med på resan dit och jobbet med att få upp standarden på den nedgångna prästgården.

Kolla också in Genevad Nygårds hemsida där ni kan hålla er uppdaterade om aktuella kurser, hitta fler recept med mera.

Första rovdjursattacken

HönsenPosted by Tina Melkersson Wed, September 10, 2014 10:13:35

I söndags upplevde vi första rovdjursattacken på hönsen.

Medan köksassistenten brummade högljudd i köket och jag höll på att baka vårt dagliga bröd hörde jag hönsen låta på gårdsplanen – vilket i sig inte är ovanlig, så det var inget jag funderade jättemycket över. Men när jag några minuter senare slet mig från köket och brödbakningen och tittade ut ur fönstret från barnens rum såg jag till min fasa en massa fjädrar ligga i en hög på baksidan av hönshuset.

Jag sprang ut och hörde någon flaxa till i hönshuset. Men när jag kom fram flaxade denna någon med ett brak rakt igenom ena fönstret innan jag ens hann se vad det var. Sedan sprang jag bort till högen av fjädrar och hittade hönan Joline och hennes små kycklingar (se eventuellt inlägget: Andra omgången kycklingar 2014) inne i vildhallonsnåret bakom ladan.

Hon kacklade till när hon såg mig och verkade omedelbart ok, så jag var övertygad om att förövaren hade tagit en annan höna. Jag sprang därför in och hämtade 4-åriga dottern och hon kom med ut för att hjälpa till med att leta upp de andra hönsen.

De 4 månader gamla kycklingarna hittade vi i ett buskage på andra sidan gårdsplanen och nära dem satt ledartuppen och såg helt förvirrad ut. Men vi hittade inte de 2 andra vuxna hönorna. Vi letade i hela trädgården och ropade på dem, men fann dem ingenstans.

Till slut när jag skulle kolla till kattungarna upptäckte dottern plötsligt de 2 hönorna längst inne i ladan, där de tydligen hade gömt sig. Alla levde alltså, men var kom alla fjädrarna ifrån då?

Jo, när väl Joline (mammahönan) vågade sig ut ur hallonsnåret med de drygt 3 veckor gamla kycklingarna visade det sig att det var hon som (ensam?) hade varit i närkamp med ”någon” och hade i kampen förlorad hälften av sina stjärtfjädrar (det är svårt att se på bilden, men här är Joline med en halv stjärt):

Och även om hon säkert var ganska chokerad och hade ont, var hon jätteduktig och skötte sina kycklingar som om inget hade hänt.

Efter att chocken hade lagt sig för mig, och efter att ha inspekterad att inget alvarligt hade händ Joline, var det dags att rensa bort alla glasbitar och sätta upp en bräda framför det trasiga fönstret i hönshuset.

Sedan gjorde jag en liten belöning till Joline och kycklingarna i form av havregryn i yoghurt. Jag upptäckte nu att den minsta kycklingen verkade hängig och haltade. Den har hela tiden varit liten, men var nu bara hälften så stor som de andra och slackade efter, vilket skapade en onödig fara för hela flocken, då Joline var tvungen att springa tillbaka och hämta upp den hela tiden.

Efter att ha observerad kycklingen i 2 dagar där den bara blev sämre och sämre bestämde jag mig för att ta bort den. Kycklingens allmäntillstånd hade inte omedelbart en koppling rovdjursattacken, utan den togs bort då den verkade sjuk och hade dessutom en kass fot. Extra tråkigt eftersom den hade blivit sonens favorit, men jag vill inte riskera resten av flocken för en hängig kyckling, som dessutom har svårt att gå. Därtill vill jag inte föra vidare eventuella dåliga gener till framtidiga kycklingar genom att ha kvar en så svag individ i flocken.

Rovdjursattacken har dock gjort oss uppmärksamma på ett bekymmer i hönsflocken: Ledartuppen! Vi har tidigare observerad att ledartuppen har en tendens att fly undan om det uppstår problem istället för att skydda sina hönor, men såhär illa viste jag inte att det var! Jag hoppas därför verkligen att tuppkycklingarna som vi kommer behålla i flocken visar sig vara modigare och vågar stå upp för hönorna framöver istället för att smita! Samtidigt är jag väldigt imponerad över att Joline förmådde att rädda inte bara sig själv utan sina kycklingar också – och tillsynes helt ensam – tur att tjejerna klarar problemen själva!

Första rovdjursattacken är nu avklarat utan byten – fast jag är också medveten om att det knappast kommer att gå såhär bra nästa gång… Men den faran får man leva med när man har frigående höns. Och än så länge tar jag gärna den risken när jag samtidigt ser hur bra de mår av att få gå helt fritt!



  • Comments(2)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Gittan Sat, September 20, 2014 23:46:21

Systerdotterns tre kaniner blev allesamman uppätna (utspritt över tre nätter) utan att vi ens förstod det. Vi trodde de rymde ur buren på nåt sätt. Tillslut, när den tomma kaninburen undersöktes hittades kaninkäkar och -ryggradar. Och grävlingsbajs. Inget annat - ingen päls, inget blod. Den skurken hade klättrat över de rejäla stängslen och helt lugnt tagit en kanin per natt. Vi hade ingen aning om att de klättrade (eller tog så stora djur som vädurskaniner).

Och i Jonsered har allas katter tagits av en varg. Sedär. Man märker att den svenska rovdjurspopulationen växer ...


Posted by Helena Jarnefall Plumeyer Mon, September 15, 2014 08:55:37

Livet på landet kan vara nog så fyllt med action skall jag säga. Hurra för kompetenta höns! Bra kvinna reder sig själv.