Genevad Nygårds blogg

Genevad Nygårds blogg

Om bloggen

Vi köpte Genevad Nygård sommaren 2013 för att med tiden bli så självförsörjande med grönsaker och kött som det går. På bloggen, Facebook och Instagram kan ni följa med på resan dit och jobbet med att få upp standarden på den nedgångna prästgården.

Kolla också in Genevad Nygårds hemsida där ni kan hålla er uppdaterade om aktuella kurser, hitta fler recept med mera.

Första tuppslakten

SjälvförsörjningPosted by Tina Melkersson Tue, November 04, 2014 08:12:56

I söndags åt vi för första gången en av våra egna frigående Hedemora-kycklingar – närmare bestämt en av de tupparna som kläcktes i maj i år.

Lördag slaktade jag nämligen 3 tuppar från denna kullen. Senaste tiden har hönsflocken varit präglat av en ökat obalans genom att de hormonstinta tonårstupparna var efter hönorna HELA tiden. De bogstavligen taget våldtog dem flera gånger om dagen. Jag tror också att trycket från tupparna var med att bidra till att unghönorna började sova i ett träd utomhus (se inlägget: 3 hönor tagna). Efter rovdjursattacken bestod unghönsgruppen av 4 tuppar och 4 hönor och det var därför dags att ta bort några av tupparna! Jag varnar för bilder på slakten och döda tuppar nedan.

Innan slakten av de egna tupparna deltog jag i en slaktkurs anordnat av Svenska Lanthönsklubben (SLK). Här lärde vi oss slakta höns och ankor med både yxa och kniv. Sedan skållade vi dem, plockade dem och tog ut inälvorna (nedan en bild på plockningen):

Allt som allt en jättebra och matnyttig kurs!

Såhär gick slakten för sig hos oss:

1: På kvällen innan slakten, när hönsen hade gått och lagt sig för natten, satte jag försiktigt in tupparna som skulle slaktas i en låda:

2: Tidigt på morgonen, medan det fortfarande var mörkt ute bedövade jag tupparna genom att slå dem hårt i bakhuvudet (en i taget såklart). Eftersom jag inte är yxvan och sannolikt skulle skada både tupparna och mig själv med yxan skar jag därefter huvudpulsådrorna i halsen över med en kniv och lät dem blöda ut ned i en hink.

3: Härefter skållade jag tupparna i 55-65 grader varmt vatten:

och plockade av fjädrarna:

4: När kroppen var torr sveds fjunen av med en gasbrännare.

5: Huvud, hals och fötter avlägsnas och inälvorna togs ur. Av dessa sparas kam, hals, fötter, hjärta, muskelmage och lever för oss:

– medan resten gavs till katterna.

6: Slaktkropparna tvättades av och förvarades i kylen till nästa dag, där den antingen tillagades eller frystes in.

Plockade och uttagna vägde de drygt 6 månader gamla Hedemora-tupparna ungefär 1200 gram.

Och hur var det då att slakta och äta en egen, garanterat ekologiskt och helt frigående tupp?

Med risk för att låta kallhjärtat var slakten i sig inte jättesvår. Detta beror nog delvist på att jag redan från det att vi skaffade höns har haft som mål att skulle slakta och äta vissa av dem. Dessutom hade vi, sedan länge, bestämt vilken av de unga tupparna vi ville ha kvar – och jag hade därför också i hantering av tupparna tanke på att vissa av dem en dag skulle slaktas.

Det pirriga var att ville ha det överstökat så snabbt och smärtfritt för tupparna som möjligt. Och liiite läskigt var det att tänka på att jag bogstavligen stod med deras liv i händerna. Ett plåster på såret var att veta att våra tuppar har haft VÄLDIGT mycket bättre än industrihönsen som blir till den kyckling som går att köpa i kyldisken i snabbköpet. Våra har ruvats fram på naturligt sätt, levt med och skyddats av en jättebra mammahöna, varit helt frigående på vår stora gård och de hann till och med bli sexuellt aktiva. Dessutom har de bara har ätit insekter de själva har hittat, rester från vårt (ekologiska) kök samt ekologiskt säd.

Om det sista (att vi vet hur de har haft det och vad de har ätit) spelade in i smaken är sannolikt – för den egna tuppen var hur god som helst!!! Jag stekte den i ugnen ihop med ugnsstekta klyftpotatisar och rotfrukter – av egen skörd, såklart! Därmed var hela måltiden gjort av råvaror från vår egen gård – kul! Köttet var lite kompaktare – nästan matigare – än de industrikycklingar som går att köpa i butikerna, och gav en större mättnad och låren var mörka i köttet – nästan som villkött.

Av de övriga sparade delarna från tupparna fryste jag in deras hjärtan och levern, medan jag kokade buljong på halsar och fötter samt ska testa att steka kammarna och göra en gryta på muskelmagarna. För jag vill såklart ta tillvara på så mycket som möjligt från dessa präktiga djur!

Vi har ätit enbart egna grönsaker sedan juni i år och nu har vi alltså kommit ett steg närmare att också bli självförsörjande med kött – underbart!



  • Comments(2)//blogg.genevadnygard.se/#post53