Genevad Nygårds blogg

Genevad Nygårds blogg

Om bloggen

Vi köpte Genevad Nygård sommaren 2013 för att med tiden bli så självförsörjande med grönsaker och kött som det går. På bloggen, Facebook och Instagram kan ni följa med på resan dit och jobbet med att få upp standarden på den nedgångna prästgården.

Kolla också in Genevad Nygårds hemsida där ni kan hålla er uppdaterade om aktuella kurser, hitta fler recept med mera.

Vinterförvaring av rotfrukterna

SjälvförsörjningPosted by Tina Melkersson Tue, November 25, 2014 09:35:03

Eftersom det inte finns någon jordkällare här på Genevad Nygård har jag varit tvungen att tänka ut en annan lösning för vinterförvaring av de egenodlade rotfrukterna.

Jag övervägde att köpa en gjuten jordkällare och därmed få en ”riktig”, men bestämde att istället försöka använda mig av det som finns på gården redan. Och efter att ha tömt och rensat en gödselränna i gamla grisstallet för gammal gödsel (se inlägget: Ny och gammal gödsel) insåg jag rännans potential som förvaringsutrymme.

Gödselrännorna är murade och 85 cm djupa (varav minst 50 er under marknivå) varför jag hoppas de är frostfria på vintern.

Först skulle rännans armerade betong (tunga!) galler avlägsnas. För att hålla på plusgraderna i rännan snickrade jag sedan ihop ett isolerat tak till den (som då blev en del av golvet i stallet) bestående av träbrädor med 8 cm halm emellan:

I rännan gör jag 4 isolerade luckor så att jag kan hoppa ned i rännan och få upp rotfrukterna:

Första del är nu klar och de första rotfrukterna förvaras nu där i trälådor som också fanns på gården, när vi köpte den. Jag har koll temperaturen i de olika delarna av rännan med en ute-/ innetermometer som visar värmegraden i både rännan och stallet:

I rännorna förvarar jag inte bara grönsaker vi och djuren ska äta under vintern och våren, jag förvarar dessutom de gröna (och därmed oätliga) potatisar jag kommer använda som utsäde nästa år (se inlägget: Att skörda eget utsäde).

Men de olika grönsakerna (potatis, jordärtskockor, haverrot, morötter, palsternacka, persiljerot och rödbetor) har olika krav på sin långtidsförvaring:

Potatisen är frostkänslig varför den ska skördas innan de hårda frostnätterna kickar in. Potatisen trivs bra vid en temperatur på runt 4 grader i en luftigt och lagom fuktigt miljö, och för att minska risken för mögelangrepp har torkats luftigt i minst 1 vecka innan den kom ner i trälådorna i rännan. Det fick plats med 2 trälådor på varandra i rännorna:

Jordärtskockorna och haverrötterna är frosthärdiga och kan därför skördas ända fram till tjälen går i jorden. Resten kan skördas på våren, innan de börjar gro. Jordärtskockorna är mer känsliga för uttorkning än potatisen, varför jag i år testar att förvara dem i rännan i plastkrukor/-hinkar med jord.

De övriga rotfrukterna (morötter, palsternacka, persiljerot och rödbetor) tål alla frost, fast av dem är rödbetorna mest känsliga varför de ska skördas först. Dessa rotfrukter trivs bäst vid förvaring i hög luftfuktighet och en låg temperatur på runt 0-1 grader. Jag testar två olika förvaringsmetoder för att se vilken som bäst bevarar spänstigheten i dem dock utan att de möglar: Vissa packas i plastpåsar medan andra packas i sand i hinkar.

Så istället för jordkällare vinterförvarar vi alltså nu rotfrukterna i de förre detta gödselrännorna. Det ska bli spännande att se om rännorna håller temperaturen på plus hela vintern och en lagom luftfuktighet samt hur länge vi kan leva på de underbara egna, ekologiskt odlade grönsakerna!



  • Comments(2)//blogg.genevadnygard.se/#post58

Fågelinfluensan hotar

HönsenPosted by Tina Melkersson Fri, November 21, 2014 10:13:08

Eftersom fall av fågelinfluensa (H5N8) har påträffats i Holland, Storbritannien och Tyskland höjde Jordbruksverket tisdag skyddsnivån för de svenska fjäderfäbesättningarna, och kräver att ALLA fjäderfä ska hållas inomhus eller inhägnade. Även mina, annars HELT frigående, Hedemorahöns och de gula ankorna.

Och även om det inte känns kul alls var det inget problem att stänga in ankorna, då deras nattboning redan är en helt stängd bur med badkar och allt (se inlägget: Ankornas ankomst).

För att de dock inte ska få det för mörkt i ladan är porten öppen hela dagen.

Fast med hönsen kändes det värre, då deras hönshus var ganska mörkt efter en rovfågel gick igenom ena fönstret och det därför fanns en bräda fram för detta fönster (se inlägget: Första rovdjursattacken).

För att ge dem mer ljus försökte jag därför att byta ut det trasiga fönstret med ett annat fönster i ladan – fast fönsterna gick såklart inte alls att bara byta ut sådär. De passade nämligen bara där de satt från början och gick inte att stänga på sina nya platser alls.

Jag fick därför sätta tillbaka fönsterna på sina platser och hitta en annan lösning.

Jag bestämde att istället göra en läm till öppningen i gallerdörren (se inlägget: Gallerdörr till hönsens hus) som gör att inga fåglar kan ta sig in och hönsen inte kan ta sig ut.

På så sätt kan jag ha porten till hönshuset öppen hela dagarna, fast ha stängd gallerdörren, och därmed ge hönsen ljus hela dagarna.

Det känns verkligen inte kul alls att stänga in djuren! Men för att hönsen inte ska ha för tråkigt hela dagarna inomhus ger jag dem halva äpplen, hela majskolvar samt torkade nässlor och svinmålla som de kan sysselsätta sig med under instängningstiden. Samtidigt håller vi alla tummar för att inga svenska besättningar drabbas och att Jordbruksverket kan sänka skyddsnivån snart så hönsen och ankorna kan komma ut i friheten och jag igen kan ha sällskap av mina underbara, sociala insekt- och snigelätare! Här en bild på några av årets unghöns med mig ute på åkern för några veckor sedan:



  • Comments(1)//blogg.genevadnygard.se/#post57

Makalösa nässlor!

SjälvförsörjningPosted by Tina Melkersson Sat, November 15, 2014 13:56:37

Jag måste skriva en liten hyllning till brännässlan (Urtica dioica). Igår skördade jag ännu en omgång (kanske den sista?) av nässlor för i år. Jag upptäckte nämligen att på de ställen där jag tidigare i år hade slått ner nässlorna fanns det nu fina och väldigt gröna toppskott.

Det känns lite lyxigt att kunna skörda nässlor i mitten på november och jag såg till att göra en väldigt god sås på dem som vi åt till stekt lax och egna kokta potatisar (se receptet på såsen på hemsidan).

Vi har hela partier med nässlor på vår gård och har skördat av dem många gånger senaste året. De har flera gånger används till jättenyttig sås och soppa åt oss själva, väldigt bra gödsel i form av nässelvatten till odlingarna, jag har till och med torkat nässlor som hönsen ska få som supernyttig grönfoder under vintern (se inlägget: Första skörden av hönsens vintergrönt i hus) OCH har samlat ihop nässelfrön till oss och hönsen (se inlägget: Ogräsfrön till oss och hönsen).

Vi skördade nässlorna första gången i början på mars vilket betyder att vi har skördat dem i 8,5 månader nu. Detta gör dem till den grödan jag har skördat över längst tid på vår gård i år. Och helt utan annan insats från mig utom själva skördandet i sig (ingen bearbetning av jorden, ingen sådd och ingen rensning av ogräs) – visst är naturen underbar!



  • Comments(0)//blogg.genevadnygard.se/#post56

Underbara äpplen

Livet på NygårdPosted by Tina Melkersson Thu, November 13, 2014 09:03:53

Nu i veckan skördade jag och barnen de sista höstäpplena från trädgården.

När vi flyttade till Genevad Nygård för lite drygt 1 år sedan fanns det redan 3 gamla, och ganska medtagna äppelträd. 2 av dessa är typiska sommaräpplen som mognar i augusti, medan det sista alltså är ett höstäpple. Första sommaren och hösten vi var på Nygård hann vi inte skörda sommaräpplena på grund av flytten till gården samtidigt som att vi blev totalt överrumplade av stormen Simone som gick in över Halland 27-28 oktober 2013. Simone ruskade inte bara av alla äpplena av höstträdet, hon rev dessutom av delar av taken på alla våra byggnader.

När det började regna in i våra hus var det därför inte de förlorade äpplena vi grät över den hösten…

I år var det inte flytten som hindrade oss från att skörda sommaräpplena. Däremot försvann högsommaren med alla marknader som slet i mig för att jag skulle sälja våra fina grönsaker där. Nästan varje dag tänkte jag, att jag borde börja plocka de fina sommaräpplen, fast plötsligt en dag i slutet på augusti låg de på marken. För att inte alla skulle gå förlorade samlade ihop jag de finaste och fryste in dem:

Om inte annat kan de ges till hönsen eller de grisar jag hoppas på att skaffa till våren.

Men i år har inga stormar härjat än, så vi har över flera omgångar kunna skörda de fina och talrika höstäpplena. Dessa förvaras i det kallaste, samt frost- och mössfria utrymmet i bostadshuset: bastun:

För att få äpplena att hålla så länge som möjligt ser vi till att de har kvar stjälken och att de förvaras svalt. Hanteringen av äpplena har dessutom varit väldigt varsam då minsta stöden försämrar hållbarheten. De ligger luftigt och jag kollar till dem ofta och sorterar de bort som börjar bli dåliga så mögelsvamparna inte förs över till andra äpplen.

Vi har redan ätit äpplekaka flera gånger och jag har börjat göra viltjäst av äpplen också. Dessutom testade jag att göra torkade äppelringar (se recept på både jäst och äppelringar på hemsidan), med och utan kanel – naturens eget godis: underbart gott!!!

Nästa år är målet att hinna skörda från alla gårdens gamla äppelträd – medan jag samtidigt skötar om de 3 unga äppelträd jag ympade under trädgårdsmästarutbildningen på Gunnebo Slott och som nu har planterat på olika platser i trädgården. Så förhoppningsvis har vi alltså snart 6 bärande äppelträd - det ska bli kul med flera olika äppelsorter på vår gård!



  • Comments(0)//blogg.genevadnygard.se/#post55

Att mala eget mjöl

SjälvförsörjningPosted by Tina Melkersson Sun, November 09, 2014 15:26:37

En dröm för mig har länge varit att bli självförsörjande med glutenfritt mjöl, och genom att få hem min nya bordskvarn har jag kommit steget närmare.

Kvarnen är en kombinerad mjölkvarn och flingpress – en självhushållares dröm – så nu ska jag kunna båda mala mjöl och pressa flingor. En positiv bieffekt av nymalt mjöl är att mjölet har kvar alla fleromättade fettsyror och vitaminer – det blir därmed mer hälsosamt att äta bröd gjort av färskmalen säd. Och jag senaste veckan har jag använd den för att göra majsmjöl för 4 av de bröden jag bakar åt oss: Danskt rågbröd, Frukostfrallor, ett Levainbröd gjort på hemgjort jäst samt frallor för soppa.

Majskorna från den underbart vackra ”Painted Mountain” (se inlägget: Världens finaste mjölmajs) ger ett jättefint och lätt rosafärgat mjöl!

Mjölet ger bröden en lila ton (frallorna på bilden nedan brukar vara helgula):

Barnen var lite skeptiska till bröden till en början – fast de smakade bättre än vanligt, så sonen åt hur många frallor som helst. Själv tyckte jag att bröden smakade färskare och med fler nyanser än när man bakar med vanlig (gammal) mjöl – och jag har redan börjat fantisera om vilka fler naturligt glutenfria sädesslag jag ska odla på min åker. Jag måste absolut testa nakenhavre nästa år!



  • Comments(0)//blogg.genevadnygard.se/#post54

Första tuppslakten

SjälvförsörjningPosted by Tina Melkersson Tue, November 04, 2014 08:12:56

I söndags åt vi för första gången en av våra egna frigående Hedemora-kycklingar – närmare bestämt en av de tupparna som kläcktes i maj i år.

Lördag slaktade jag nämligen 3 tuppar från denna kullen. Senaste tiden har hönsflocken varit präglat av en ökat obalans genom att de hormonstinta tonårstupparna var efter hönorna HELA tiden. De bogstavligen taget våldtog dem flera gånger om dagen. Jag tror också att trycket från tupparna var med att bidra till att unghönorna började sova i ett träd utomhus (se inlägget: 3 hönor tagna). Efter rovdjursattacken bestod unghönsgruppen av 4 tuppar och 4 hönor och det var därför dags att ta bort några av tupparna! Jag varnar för bilder på slakten och döda tuppar nedan.

Innan slakten av de egna tupparna deltog jag i en slaktkurs anordnat av Svenska Lanthönsklubben (SLK). Här lärde vi oss slakta höns och ankor med både yxa och kniv. Sedan skållade vi dem, plockade dem och tog ut inälvorna (nedan en bild på plockningen):

Allt som allt en jättebra och matnyttig kurs!

Såhär gick slakten för sig hos oss:

1: På kvällen innan slakten, när hönsen hade gått och lagt sig för natten, satte jag försiktigt in tupparna som skulle slaktas i en låda:

2: Tidigt på morgonen, medan det fortfarande var mörkt ute bedövade jag tupparna genom att slå dem hårt i bakhuvudet (en i taget såklart). Eftersom jag inte är yxvan och sannolikt skulle skada både tupparna och mig själv med yxan skar jag därefter huvudpulsådrorna i halsen över med en kniv och lät dem blöda ut ned i en hink.

3: Härefter skållade jag tupparna i 55-65 grader varmt vatten:

och plockade av fjädrarna:

4: När kroppen var torr sveds fjunen av med en gasbrännare.

5: Huvud, hals och fötter avlägsnas och inälvorna togs ur. Av dessa sparas kam, hals, fötter, hjärta, muskelmage och lever för oss:

– medan resten gavs till katterna.

6: Slaktkropparna tvättades av och förvarades i kylen till nästa dag, där den antingen tillagades eller frystes in.

Plockade och uttagna vägde de drygt 6 månader gamla Hedemora-tupparna ungefär 1200 gram.

Och hur var det då att slakta och äta en egen, garanterat ekologiskt och helt frigående tupp?

Med risk för att låta kallhjärtat var slakten i sig inte jättesvår. Detta beror nog delvist på att jag redan från det att vi skaffade höns har haft som mål att skulle slakta och äta vissa av dem. Dessutom hade vi, sedan länge, bestämt vilken av de unga tupparna vi ville ha kvar – och jag hade därför också i hantering av tupparna tanke på att vissa av dem en dag skulle slaktas.

Det pirriga var att ville ha det överstökat så snabbt och smärtfritt för tupparna som möjligt. Och liiite läskigt var det att tänka på att jag bogstavligen stod med deras liv i händerna. Ett plåster på såret var att veta att våra tuppar har haft VÄLDIGT mycket bättre än industrihönsen som blir till den kyckling som går att köpa i kyldisken i snabbköpet. Våra har ruvats fram på naturligt sätt, levt med och skyddats av en jättebra mammahöna, varit helt frigående på vår stora gård och de hann till och med bli sexuellt aktiva. Dessutom har de bara har ätit insekter de själva har hittat, rester från vårt (ekologiska) kök samt ekologiskt säd.

Om det sista (att vi vet hur de har haft det och vad de har ätit) spelade in i smaken är sannolikt – för den egna tuppen var hur god som helst!!! Jag stekte den i ugnen ihop med ugnsstekta klyftpotatisar och rotfrukter – av egen skörd, såklart! Därmed var hela måltiden gjort av råvaror från vår egen gård – kul! Köttet var lite kompaktare – nästan matigare – än de industrikycklingar som går att köpa i butikerna, och gav en större mättnad och låren var mörka i köttet – nästan som villkött.

Av de övriga sparade delarna från tupparna fryste jag in deras hjärtan och levern, medan jag kokade buljong på halsar och fötter samt ska testa att steka kammarna och göra en gryta på muskelmagarna. För jag vill såklart ta tillvara på så mycket som möjligt från dessa präktiga djur!

Vi har ätit enbart egna grönsaker sedan juni i år och nu har vi alltså kommit ett steg närmare att också bli självförsörjande med kött – underbart!



  • Comments(2)//blogg.genevadnygard.se/#post53

Första steget mot ett växthus

Livet på NygårdPosted by Tina Melkersson Thu, October 30, 2014 18:13:03

När vi första dagen i höstlovet (måndag) åkte till Laholm för att titta på glasögon till minstingen såg vi att hantverkare höll på att bytas fönster i sonens landsbyskola. De gamla 2-glasfönstren stod oskadda i en container:

Så på vägen hem från optikern var jag såklart tvungen (självhushållare och tillika dansk som jag är…) att gå in och titta på dem. Vissa var ganska ruttna i ramarna – fast de flesta så bara ut att behöva målas om. Så jag frågade hantverkarna om jag fick ta dem för att bygga ett växthus av dem – och det fick jag! Innan jag började ta dem pratade jag såklart med personalen på skolan, som också gav grönt ljus.

Då var det bara att hämta släpet och börja lasta in fönsterna!

För att sprida ut jobbet över flera dagar har jag hämtat några stycken varje dag i lovet. Än så länge har vi hämtat hem 44 fönster – och fler ska det bli!

Nästa steg (när jag hinner med det) är att renovera dem – och sedan börja skissa på det blivande växthuset. Planerna är att det ska byggas utanpå stallets södersida:

– fast mycket måste röjas först och gödselbrunnen ska också bort – så det lär inte bli i år.

Det är dock en härlig känsla att faktiskt ha tagit första steget mot ett eget växthus – nu har vi åtminstone fönsterna! Och det känns dessutom bra att ha ”räddat” dessa fina gamla fönster från soptippen – återvinning på högsta nivå – för varför köpa nytt om man kan renovera och återanvända?

Samtidigt var det en fin bekräftelse på (inte minst för barnen) att om man vågar fråga, då kanske man får ett ja!



  • Comments(0)//blogg.genevadnygard.se/#post52

Att skörda eget utsäde

SjälvförsörjningPosted by Tina Melkersson Fri, October 24, 2014 19:43:13

Ännu ett lugnt och rehabiliterande pill-arbete (se inlägget: Världens finaste mjölmajs) efter blodproppen (se inlägget: När kroppen säger STOPP!) har varit att skörda en massa frön att ha till utsäde nästa år.

Genom att bli (delvist) självförsörjande med vårt eget utsäde, sparar vi inte bara pengar, vi vet dessutom exakt hur grönsakerna har odlats, vi får inte in okända sjukdomar i odlingarna och fram för allt är vi 100 procent säkra på att fröna inte är betade. Ibland betas fröna nämligen med gifter för att undvika att de ska mögla i jorden när de planteras. Men behandlingen (gifterna) är VÄLDIGT dålig för både fåglar och insekter. Jag såg exempelvis en film om hur många bin dricker daggen som samlas på de späda majsplantorna och därmed blir förgiftade om majsfröna är betade – INTE bra!!! Så när jag köper frön ser jag alltid till att köpa obetade!

När man tar frön till eget utsäde kan det vara bra att ha koll på moderplantans genetik. Detta låter mer krångligt än det är, och handlar mest om att det är bäst att ta frön från plantor som inte är hybrider. Inom växtvärlden kallar man dessa för F1-hybrider. Hybriderna tas fram för att få väldigt specifika egenskaper – fast om man sedan sår frön från dessa (exempelvis en köpt tomat från supermarknaden), kommer man aldrig få samma frukt/ grönsak som man tog fröna från.

Vissa fröfirmor är väldigt bra på att skriva om fröna är hybrider och om det står ett F1 på fröpåsen då är det en hybrid. När man väljer frön som inte är hybrider, kan man sedan samla egna frön från grönsakerna man har odlat och veta exakt vad man får nästa år också.

Dessutom ska man tänka på att ta frön från mogna och friska grönsaker. Då har fröna utvecklats bra och man för inte över sjukdomar till kommande plantor.

De flesta av fröna skördas enkelt, torkas och förvaras sedan mörkt, torrt och svalt till nästa vår.

Denna enorma sommarsquash (Cocozelle) på drygt 3,6 kg.:

gav exempelvis mer än 200 väldigt fina frön:

Utöver squashen har jag än så länge skördat paprikafrön (Ferenc Tender), chili (flera sorter), majs (Painted Mountain), en annan sommarsquash (Tondo chiaro di Nizza), Nakenfröpumpa (Retzer Gold), solros (Tiger Eye), buskkrasse (Kaleidoscope) och massor av ringblomma. Jag har också låtit några rödbetor, palsternacka och salladshuvuden gå i blom, så nu inväntar jag att fröna från dessa blir klara för skörd.

Dessutom är en rad tomatfrön på gång, fast i år testar jag ett annorlunda sätt att skörda fröna på. Tomatfröna har ju en liten hinna runt fröet som kan verka grohämmande. Därför har jag i år skördat fröna ned i märkta glasburkar som fyllds med vatten:

Efter ungefär 5 dagar har hinnan runt fröna löst upp sig och det har bildats ett lager med mögel i översta skiktet. Detta lager kan nu slängas, fröna sköljas och läggas sedan på tork. När de har torkats förvaras de som mina andra frön: mörkt, torrt och svalt i papperspåsar med årtal och sortnamn på.

Slutligen kommer jag spara alla gröna potatisar som inte går att äta, men som fungerar utmärkt som utsädespotatisar. Också jordärtskocka ska sparas så jag kan sätta fler nästa år.

Liiite konstigt är det dock hur man såhär på hösten – efter en VÄLDIGT lång och intensiv säsong – nästan längtar efter våren, så man kan börja så igen…



  • Comments(1)//blogg.genevadnygard.se/#post51
« PreviousNext »