Genevad Nygårds blogg

Genevad Nygårds blogg

Om bloggen

Vi köpte Genevad Nygård sommaren 2013 för att med tiden bli så självförsörjande med grönsaker och kött som det går. På bloggen, Facebook och Instagram kan ni följa med på resan dit och jobbet med att få upp standarden på den nedgångna prästgården.

Kolla också in Genevad Nygårds hemsida där ni kan hålla er uppdaterade om aktuella kurser, hitta fler recept med mera.

Första tuppslakten

SjälvförsörjningPosted by Tina Melkersson Tue, November 04, 2014 08:12:56

I söndags åt vi för första gången en av våra egna frigående Hedemora-kycklingar – närmare bestämt en av de tupparna som kläcktes i maj i år.

Lördag slaktade jag nämligen 3 tuppar från denna kullen. Senaste tiden har hönsflocken varit präglat av en ökat obalans genom att de hormonstinta tonårstupparna var efter hönorna HELA tiden. De bogstavligen taget våldtog dem flera gånger om dagen. Jag tror också att trycket från tupparna var med att bidra till att unghönorna började sova i ett träd utomhus (se inlägget: 3 hönor tagna). Efter rovdjursattacken bestod unghönsgruppen av 4 tuppar och 4 hönor och det var därför dags att ta bort några av tupparna! Jag varnar för bilder på slakten och döda tuppar nedan.

Innan slakten av de egna tupparna deltog jag i en slaktkurs anordnat av Svenska Lanthönsklubben (SLK). Här lärde vi oss slakta höns och ankor med både yxa och kniv. Sedan skållade vi dem, plockade dem och tog ut inälvorna (nedan en bild på plockningen):

Allt som allt en jättebra och matnyttig kurs!

Såhär gick slakten för sig hos oss:

1: På kvällen innan slakten, när hönsen hade gått och lagt sig för natten, satte jag försiktigt in tupparna som skulle slaktas i en låda:

2: Tidigt på morgonen, medan det fortfarande var mörkt ute bedövade jag tupparna genom att slå dem hårt i bakhuvudet (en i taget såklart). Eftersom jag inte är yxvan och sannolikt skulle skada både tupparna och mig själv med yxan skar jag därefter huvudpulsådrorna i halsen över med en kniv och lät dem blöda ut ned i en hink.

3: Härefter skållade jag tupparna i 55-65 grader varmt vatten:

och plockade av fjädrarna:

4: När kroppen var torr sveds fjunen av med en gasbrännare.

5: Huvud, hals och fötter avlägsnas och inälvorna togs ur. Av dessa sparas kam, hals, fötter, hjärta, muskelmage och lever för oss:

– medan resten gavs till katterna.

6: Slaktkropparna tvättades av och förvarades i kylen till nästa dag, där den antingen tillagades eller frystes in.

Plockade och uttagna vägde de drygt 6 månader gamla Hedemora-tupparna ungefär 1200 gram.

Och hur var det då att slakta och äta en egen, garanterat ekologiskt och helt frigående tupp?

Med risk för att låta kallhjärtat var slakten i sig inte jättesvår. Detta beror nog delvist på att jag redan från det att vi skaffade höns har haft som mål att skulle slakta och äta vissa av dem. Dessutom hade vi, sedan länge, bestämt vilken av de unga tupparna vi ville ha kvar – och jag hade därför också i hantering av tupparna tanke på att vissa av dem en dag skulle slaktas.

Det pirriga var att ville ha det överstökat så snabbt och smärtfritt för tupparna som möjligt. Och liiite läskigt var det att tänka på att jag bogstavligen stod med deras liv i händerna. Ett plåster på såret var att veta att våra tuppar har haft VÄLDIGT mycket bättre än industrihönsen som blir till den kyckling som går att köpa i kyldisken i snabbköpet. Våra har ruvats fram på naturligt sätt, levt med och skyddats av en jättebra mammahöna, varit helt frigående på vår stora gård och de hann till och med bli sexuellt aktiva. Dessutom har de bara har ätit insekter de själva har hittat, rester från vårt (ekologiska) kök samt ekologiskt säd.

Om det sista (att vi vet hur de har haft det och vad de har ätit) spelade in i smaken är sannolikt – för den egna tuppen var hur god som helst!!! Jag stekte den i ugnen ihop med ugnsstekta klyftpotatisar och rotfrukter – av egen skörd, såklart! Därmed var hela måltiden gjort av råvaror från vår egen gård – kul! Köttet var lite kompaktare – nästan matigare – än de industrikycklingar som går att köpa i butikerna, och gav en större mättnad och låren var mörka i köttet – nästan som villkött.

Av de övriga sparade delarna från tupparna fryste jag in deras hjärtan och levern, medan jag kokade buljong på halsar och fötter samt ska testa att steka kammarna och göra en gryta på muskelmagarna. För jag vill såklart ta tillvara på så mycket som möjligt från dessa präktiga djur!

Vi har ätit enbart egna grönsaker sedan juni i år och nu har vi alltså kommit ett steg närmare att också bli självförsörjande med kött – underbart!



  • Comments(2)//blogg.genevadnygard.se/#post53

Att skörda eget utsäde

SjälvförsörjningPosted by Tina Melkersson Fri, October 24, 2014 19:43:13

Ännu ett lugnt och rehabiliterande pill-arbete (se inlägget: Världens finaste mjölmajs) efter blodproppen (se inlägget: När kroppen säger STOPP!) har varit att skörda en massa frön att ha till utsäde nästa år.

Genom att bli (delvist) självförsörjande med vårt eget utsäde, sparar vi inte bara pengar, vi vet dessutom exakt hur grönsakerna har odlats, vi får inte in okända sjukdomar i odlingarna och fram för allt är vi 100 procent säkra på att fröna inte är betade. Ibland betas fröna nämligen med gifter för att undvika att de ska mögla i jorden när de planteras. Men behandlingen (gifterna) är VÄLDIGT dålig för både fåglar och insekter. Jag såg exempelvis en film om hur många bin dricker daggen som samlas på de späda majsplantorna och därmed blir förgiftade om majsfröna är betade – INTE bra!!! Så när jag köper frön ser jag alltid till att köpa obetade!

När man tar frön till eget utsäde kan det vara bra att ha koll på moderplantans genetik. Detta låter mer krångligt än det är, och handlar mest om att det är bäst att ta frön från plantor som inte är hybrider. Inom växtvärlden kallar man dessa för F1-hybrider. Hybriderna tas fram för att få väldigt specifika egenskaper – fast om man sedan sår frön från dessa (exempelvis en köpt tomat från supermarknaden), kommer man aldrig få samma frukt/ grönsak som man tog fröna från.

Vissa fröfirmor är väldigt bra på att skriva om fröna är hybrider och om det står ett F1 på fröpåsen då är det en hybrid. När man väljer frön som inte är hybrider, kan man sedan samla egna frön från grönsakerna man har odlat och veta exakt vad man får nästa år också.

Dessutom ska man tänka på att ta frön från mogna och friska grönsaker. Då har fröna utvecklats bra och man för inte över sjukdomar till kommande plantor.

De flesta av fröna skördas enkelt, torkas och förvaras sedan mörkt, torrt och svalt till nästa vår.

Denna enorma sommarsquash (Cocozelle) på drygt 3,6 kg.:

gav exempelvis mer än 200 väldigt fina frön:

Utöver squashen har jag än så länge skördat paprikafrön (Ferenc Tender), chili (flera sorter), majs (Painted Mountain), en annan sommarsquash (Tondo chiaro di Nizza), Nakenfröpumpa (Retzer Gold), solros (Tiger Eye), buskkrasse (Kaleidoscope) och massor av ringblomma. Jag har också låtit några rödbetor, palsternacka och salladshuvuden gå i blom, så nu inväntar jag att fröna från dessa blir klara för skörd.

Dessutom är en rad tomatfrön på gång, fast i år testar jag ett annorlunda sätt att skörda fröna på. Tomatfröna har ju en liten hinna runt fröet som kan verka grohämmande. Därför har jag i år skördat fröna ned i märkta glasburkar som fyllds med vatten:

Efter ungefär 5 dagar har hinnan runt fröna löst upp sig och det har bildats ett lager med mögel i översta skiktet. Detta lager kan nu slängas, fröna sköljas och läggas sedan på tork. När de har torkats förvaras de som mina andra frön: mörkt, torrt och svalt i papperspåsar med årtal och sortnamn på.

Slutligen kommer jag spara alla gröna potatisar som inte går att äta, men som fungerar utmärkt som utsädespotatisar. Också jordärtskocka ska sparas så jag kan sätta fler nästa år.

Liiite konstigt är det dock hur man såhär på hösten – efter en VÄLDIGT lång och intensiv säsong – nästan längtar efter våren, så man kan börja så igen…



  • Comments(1)//blogg.genevadnygard.se/#post51

Ogräsfrön till oss och hönsen

SjälvförsörjningPosted by Tina Melkersson Sun, July 27, 2014 14:00:26

I juni skördade jag nässlor som vintergrönt till hönsen (se eventuellt inlägget: Första skörden av vintergrönt till hönsen i hus) – fast nu är det dags att börja skörda olika växters näringsrika frön också.

I ett tidigare inlägg lovsjöng jag svinmållan (Chenopodium album) som vi har ätit hela sommarn som sallad och stekt upp som spenat (se inlägget: Svinmållan äter vi upp!). Och utöver bladen kan de protein- och vitaminrika fröna användas som foder till båda oss och djuren. Även om vi har skördat flitigt av detta ”ogräset” på åkern finns det en del kvar som nu står med fina fröställningar:

För att torka fröna klippte jag av mållan och ställde den uppochned i papperspåsar:

Dessa förvaras på vår mörka och varma vind (som nässlorna jag skördade tidigare). Några gångar i veckan går jag dit och skakar lite försiktigt om växterna så fröna ramlar av ned i påsen.

Det är också dags hos oss att börja skörda grobladets (Plantago major) långa fröställningar. Dessa kan också ges till hönsen, fast jag tror jag ska testa att använda lite som psyllium (det är nämligen av frön från grobladssläktet man skapar denna produkt) – vilket jag använder mycket i min bakning då jag inte tål gluten.

Här klippte jag bara av fröstänglarna och förvarar dem i en papperspåse på vinden ihop med mållan.

Också nässlorna (Urtica dioica) - som har används flittigt under säsongen till både mat till oss och till nässelvatten (se recept på hemsidan) - börjar tyngas ned av sina nyttiga fröställningar, varför jag såklart såg till att skörda nässlor på samma sätt som mållan.

När fröna har torkats helt kommer jag förvara dem tort och svalt så att de har kvar så mycket av sina vitaminer och mineraler som möjligt tills de ska användas i vinter. Stora frågan då blir hur mycket som blir över till hönsen när jag väl har börjat använda de olika fröna när jag bakar mina glutenfria bröd eller rostar dem och har dem i müslin… – fast lite får jag se till att de får – de behöver ju också få i sig godheterna från högsommarn!



  • Comments(1)//blogg.genevadnygard.se/#post42

Ny och gammal gödsel

SjälvförsörjningPosted by Tina Melkersson Wed, April 23, 2014 13:44:09

Samma dag som jag hade bestämt mig att göra nässelvatten (typ en av de bästa gödselsorterna man kan göra själv) upptäckte vi att det i gödselrännorna i gamla svinstallet finns en underbar och väldigt välbrunnen 15 år gammal gödsel från grisarna som gick där en gång i tiden. Och gissa om jag jublade???

Det var i samband med min pappas renovering av den blivande gårdsbutiken att han upptäckte gödseln.

Det överste skiktet var en torr massa som verkar ha fungerat som lock för under detta finns minst 20 cm väldigt fin och fortfarande fuktig mulliknande gödsel.

Gödseln kommer jag använda i både drivbänkarna (till tomaterna och gurkorna) och ute på åkern.

Fast jag gör även nässelvatten – som i princip bara består av nässlor och vatten (se receptet på hemsidan). Detta kan jag vattna med inomhus.

Nässelvattnet luktar ganska illa, så jag har det i en tunna med lock bredvid komposten. Men det är en väldigt bra och lättlagat gödsel! Dock är det viktigt att späda ut den med vatten (ungefär 1 del nässelvatten – 9 delar vatten) så att den inte blir för starkt.

Med tanke på alla bra recept som kan göras på nässlor (se exempelvis Nässelsås och Nässelsoppa på hemsidan) kan det kännas lite fel att slösa med dem genom att göra gödsel. Men vi har gott om nässlor på vår gamla gård och på det här sättet bidrar de till att vi får fina grönsaker att äta i sommar.



  • Comments(0)//blogg.genevadnygard.se/#post22

Hemgjort jäst

SjälvförsörjningPosted by Tina Melkersson Wed, January 22, 2014 15:06:32

Att till och med bli självförsörjande med jäst... = UNDERBART!

I julklapp fick jag boken Nytt bröd - baka gott utan gluten av J. Frej & M. Blohm (tack Anders & Marianne!). Och när jag i denna hittade ett recept på vildjäst var jag såklart tvungen att testa!

Nedan ser ni resultatet:

... och ja, det ska bubbla och skumma - det är så att man ser att den är klar.

Såhär gör man:

1. Blanda ungefär 100 g. torkade aprikoser + 50 g. honung + 25 g. socker + 250 g. ljummet vatten i en ren glasburk med lock.

2. Skaka burken varje morgon och kväll i ungefär 5 dagar, och se till att lossna på locket efter du har skakat.

3. När det bubblar lätt i burken och det har bildats ett vitt skum om aprikoserna är den klar.

4. Sila bort aprikoserna och BAKA! Eller spara jästen (alltså vätskan utan aprikoserna) i upp till 2 månader i kylskåpet. Om du ska baka med vildjäst från kylskåpet är det bra att ställa den varmt några timmar så att jästkulturen vaknar till liv igen.

Av jästen bakade jag ett underbart glutenfrit levainbröd (receptet finns i Nytt bröd...), som enligt min kära make "...smakade som vanligt surdegsbröd..." (vilket är ett positivt betyg på glutenfritt bröd!) - MUMS!

Uppdatering 16 februari 2015:
Då jag ju eftersträver att bli så självhushållande som möjligt har jag experimenterat med vildjästen lite och gör nu en med egna äpplen och bara honung (inget socker). Receptet på denna ligger nu på hemsidan, liksom det glutenfria Levainbrödet jag brukar baka med denna jäst.



  • Comments(2)//blogg.genevadnygard.se/#post2

En isolerad kompost

SjälvförsörjningPosted by Tina Melkersson Wed, January 15, 2014 15:03:09

Söndag 12 januari kom frosten till Genevad Nygård, men precis innan hann jag göra klart en isolerad kompost till vårt köksavfall.

Med den kan vi kompostera all organisk köksavfall utan att attrahera råttorna. Och i och med att den är isolerad kan komposteringsprocessen pågå under hela vintern utan att komposten fryser.

Jag övervägde först att köpa en kompostbehållare, men min kära bror tyckte (helt riktigt) att det inte var självförsörjande att "bara" köpa en behållare. Därför bestämde jag mig för att bygga en av all den "bond-skrot" som det ändå ligger så mycket av runt omkring på gården.

Såhär byggdes komposten:

1. jag grävde bort ungefär 20 cm jord.

2. i hålet la jag en bit takplåt där jag hade borrad små hål som maskarna kan komma upp igenom (dock inte så stora att råttorna kommer igenom).

3. Sedan var det bara att mura upp väggarna med betongstenar.

4. Hela insidan av komposten isolerades med 10 cm tjock frigolit.

5. Som tak använde jag igen gammal takplåt och

6. som dörr har jag en gammal lucka från grisstallet.

Alla material fanns på gården förutom murbruket jag använde till att mura upp väggarna med.

Nu återstår det bara att se om den är tillräckligt bra isolerad så att maskarna kan göra sitt jobb ordentligt!

...men vist är det kul att ha gjort en egen kompost!



  • Comments(4)//blogg.genevadnygard.se/#post1
« Previous