Genevad Nygårds blogg

Genevad Nygårds blogg

Om bloggen

Vi köpte Genevad Nygård sommaren 2013 för att med tiden bli så självförsörjande med grönsaker och kött som det går. På bloggen, Facebook och Instagram kan ni följa med på resan dit och jobbet med att få upp standarden på den nedgångna prästgården.

Kolla också in Genevad Nygårds hemsida där ni kan hålla er uppdaterade om aktuella kurser, hitta fler recept med mera.

Den nödvändiga slakten…

SjälvförsörjningPosted by Tina Melkersson Mon, July 18, 2016 11:52:20

Detta inlägg handlar om det jag skulle kalla ”den nödvändiga slakten”. Och här menar jag inte nödslakt (alltså att ta bort djur som har råkat illa ut eller blivit sjuka) utan slakten av individer som inte passar in i flocken längre. Individer som stökar till och gör hela övriga flocken stressad och därmed mer benägen att bli sjuk. Djuren som ställer till med problem för de andra.

Och ni som tycker att slakt är läskig, onödig eller rentav elak – läs gärna med ändå – jag lovar: det blir inga blodiga slaktbilder – dock en av några hönsfötter. Detta blogginlägg ska läsas en förklaring till varför jag slaktar av vissa av mina djur…

Innan vi flyttade ut på landet för 3 år sedan funderade jag en del på det här med slakt. Men det var inte förrän att vi hade egna djur att jag insåg varför slakten är nödvändig. För om man vill hålla djur småskaligt och låta dem leva så naturligt som möjligt, innebär det också att låta dem föröka sig. Det är en instinkt som för vissa individer verkar lika naturlig som att äta.

Och låter vi djuren få ungar, då uppstår med tiden oftast också problem. I snitt består kullarna av hälften hanar, hälften honor. Och (med risk för att låta könsdiskriminerande) innebär för många hanar oftast ett problem. De är en tickande bomb. Det är när de blir könsmogna som problemen börjar uppstå. De slåss med varandra om honorna som de i sin tur jagar och våldtar.

Det är många som blir förvånade när jag berättar om det här.

Nä, kan en tupp verkligen våldta en höna?”.

Och ja: det kan han!

En andrik kan också våldta en andhona!

Han är både större och starkare än hon. Det går till såhär: Han jagar ikapp henne, drar tag i nacken på henne och bestiger henne medan hon skrikande försöker komma bort. Skrikande!

Det är faktiskt inte alls kul att bevittna. Och det är väldigt annorlunda jämför när exempelvis hönan tycker om tuppen och villigt lägger sig framför honom när han snällt dansar runt henne.

Och trots att slakten aldrig i sig är kul är lugnet som följer den underbar! Det blir harmoni i flocken igen! Inga flera honor blir jagade och våldtagna och hanarna som är kvar kan fokusera på det viktiga: att skydda honorna från rovdjur och hjälpa dem hitta föda.

Men att slakt provocerar en del personer har inte undkommit mig. Jag försöker oftast beskriva hur jag tänker och till denna gamla bild på instagram var bildtexten ”Drakfötter! Idag ska det bli ärtsoppa på buljong av de slaktade tuppars ben och halsar. Känns bra att ta tillvara hela djuret!

Som svar fick jag bland annat att ”Om jag kom hem till din gård skulle jag befria djuren och slakta ägarna”.

Jaha tänkte jag…

Befria djuren?

Och vadå, släppa ut dem i naturen…?

Där de sannolikt skulle dö ganska snabbt?

Och det är okej att döda en människa, men inte de stökiga tupparna som våldtar hönorna…?

Jag vet att frågan om slakt är nära knuten till varför vi har djur överhuvudtaget. Att vissa människor inte tycker djurhållning är okej alls. Att djurhållning är som typ slaveri.

Och förklaringen till varför vi har djur får kanske bli ett helt annat blogginlägg. Men kort kan jag säga att det är de små bestånd av många olika arter som får gården att kännas som en helhet:

Istället för att ha en traktor bökar linderödsgrisar upp och gödslar åkern där jag odlar.

De frigående ankorna och hönsen hjälper med att äta en massa skadedjur, så vi inte behöver använda gifter.

Och kaninerna och grisarna äter stora delar av det sly som annars skulle ta över.

Samtidigt ger djuren oss all gödsel vi behöver till odlingarna. De olika djuren är med andra ord med att skapa ett hållbart kretslopp som får den småskaliga gården att hänga ihop.

Sedan ser vi såklart till att äta upp köttet när vi ändå slaktar och försöker ta tillvara så mycket från djuret som det går!

Så när jag nu i dagarna ska slakta av en ankhane som jagar honorna från morgon till kväll har jag en fundering till er som högljutt hotar eller protesterar mot slakt:

Är det värre att jag har valt att inte stödja köttindustrin genom att flytta ut på landet och bli småskalig och självförsörjande?

Är det värre att jag tar ansvar för köttkonsumtionen i vår familj genom att själv slakta de djur vi ska äta?

Är det värre att våra djur har haft ett bra liv och en snabb död utan transporter?

Eller mordhotar ni också folk i snabbköpet som av olika anledningar köper sitt kött där?

…bara lite funderingar från en småskalig självhushållare som hoppas att få flera att förstå hur saker och ting hänger ihop på en liten gård…

***********************************

Följ vårt liv på gården på Facebook och Instagram – sök efter Genevad Nygård.

Se dessutom hemsidan www.genevadnygard.se för mera info om oss, gårdens kurser, en rad olika recept med mera.

***********************************



  • Comments(11)//blogg.genevadnygard.se/#post74

Egentillverkat björksirap

SjälvförsörjningPosted by Tina Melkersson Sun, March 22, 2015 14:40:26

I år fick jag äntligen till det! Den hemkokade björksirapen, som jag drömde om förra året också, men som av olika anledningar inte blev av.

Jag klippte av en tunn gren redan sista februari och såg att det rann sav ganska sakta. Jag klippte därför av flera grenar av fingertjocklek och satte på flaskor:

Jag tar enbart saven från de av björkarna som jag ändå ska ta bort sedan (de som växter för nära husen). Det tär nämligen mycket på trädet att tappas, så om du vill tappa från ett träd du vill behålla, ska du inte klippa av för många grenar och inte tappa från trädet varje år.

När jag inte hade fler flaskor kvar tog jag syltglasen till hjälp. Och nu i mitten på mars har det verkligen börjat sava på ordentligt:

Ett syltglas fylls på över natten och måste tömmas över i den vedeldade kokgrytan. När jag hade runt 20 liter sav kokade jag sirap av den. För att få till en bra sirap måste man koka bort runt 99 % av vätskan. Av 20 liter sav blev det alltså ungefär 2 dl sirap.

Det tog mig ungefär 8 timmar att koka in de 20 literna till sirap – så det var väldigt mycket jobb för väldigt lite sirap!

Björksirapen (som smakar ganska kryddigt) kommer vi främst använda på pannkakorna.

Björksirapen ligger nu också som ett recept på hemsidan.

Enligt Wikipedia var det väldigt vanligt att tappa sav på 1700 och 1800-talet, där den var ett viktigt vitamintillskott – inte bara för människor utan också för boskapen. Björksaven har varit viktig i den svenska folkmedicinen och forskare har till och med påvisat att den kan motverka cancer (läs mera på: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bj%C3%B6rksav).

Visst är naturen underbar!



  • Comments(0)//blogg.genevadnygard.se/#post70

Skafferi inventering

SjälvförsörjningPosted by Tina Melkersson Mon, February 23, 2015 10:32:36

Det luktar redan vår här i södra Halland och med de första sådderna i jorden (se inlägget: Dags att förgro) har jag öppnat dörren på glänt till nästa odlingssäsong.

Därför känns det också som om det är dags att göra en liten inventering över statusen i skafferiet såhär långt. Odlade vi tillräckligt av de olika grönsakerna och fram för allt hur gick det med förvaringen av dem?

Och här i slutet av februari kan jag konstatera att vi fortfarande har en hel del kvar. Gödselrännorna i gamla svinstallet, som jag gjorde om till en ”jordkällare” (se inlägget: Vinterförvaring av rotfrukterna), har hela vintern hållit en perfekt temperatur på runt 4 grader. Det betyder också att vi fortfarande har en del underbar egenodlad potatis kvar – runt 50 kg skulle jag gissa på.

De andra rotfrukterna (morötter, palsternacka, persiljerot och jordärtskocka) finns det också en del av, dock inte rödbetorna, som jag tydligen sålde fler av en jag borde ha gjort… Det gäller att spara till sitt eget hushåll, när man dessutom säljer av skörden…

Dessutom har jag kvar lite förvällda purpurbönor i frysen, men inte alls tillräckligt – så det ska bli fler nästa år!

Tyvärr hade vi inte alls tillräckligt med tomater och gurka, då dessa åts upp direkt när de var mogna. Också paprika var det knapert med – så det ska det odlas mycket mer i år.

Fina, fina mjölmajsen Painted Mountain, som tog slut efter bara 1 månads bakande, ska jag absolut plantera mera av i år.

Men som en liten bonus kan jag redan nu börja skörda av de underbara ramslökarna jag bytte till mig via Facebook.

När jag i höstas visade upp bilder på min underbara mjölmajs (se inlägget: Världens finaste mjölmajs) var det flera som ville byta till sig utsäde. Därför övervintrar alltså nu en del ramslök i pumprummet, medan jag försökar bestämma mig för var jag vill plantera ut dem…

Det blev därför egen ramslök på de hembakade, glutenfria pizzorna i går:

Allt som allt lever vi fortfarande på de egna rotfrukterna, men jag har alltså planer på att det ska bli mycket mera av de goda grejerna nästa vinter!



  • Comments(0)//blogg.genevadnygard.se/#post69

Dags att ta sticklingar

SjälvförsörjningPosted by Tina Melkersson Tue, January 13, 2015 19:30:39

När jag under vintern saknar att ha händerna i jorden i odlingarna utomhus, ser jag till att föröka en del växter genom att ta sticklingar som sätts i planteringsjord.

Och när jag tar sticklingar från egna (eller en släkting/ kompis) växter sparar jag inte bara pengar, jag förskonar dessutom miljön genom att plantorna/ fröna inte har transporteras alls eller drivits upp i uppvärmda växthus. En ytterligare bonus är att jag slipper få in okänd ohyra som kan sprida sig till min övriga grönska, vilket faktiskt är ganska vanligt när man köper in plantor.

Växtförökningen är dessutom en bra och pedagogisk sysselsättning för barnen, som såhär gratis kan skapa och följa sina egna plantor.

Sticklingarna av vinbär, jag satte förra året tog sig bra (se inlägget: Sticklingar av vinbär), så jag kommer ta fler i år, som sedan ska sättas runt den blivande örtagården i trädgården. Man kan nästan inte ha för mycket bär, tycker jag.

Övriga växter som jag kommer föröka via sticklingar är bland andra rosmarin, mynta och pelargon, men det funka med många växter och jag ska testa med båda lavendeln och lagerbladen också. En stor fördel med förökning via sticklingar är att man får ett försprång jämför om man frösår växterna. Man får helt enkelt en hel planta mycket snabbare.

Ett okomplicerat ”recept” växtförökning via sticklingar finns nu på hemsidan.



  • Comments(0)//blogg.genevadnygard.se/#post65

Rödbetsblastsallad och persiljepesto i december

SjälvförsörjningPosted by Tina Melkersson Tue, December 02, 2014 08:34:09

Då prognosen hotar med flera frostnätter nu i veckan här i södra Halland skördade jag de sista rödbetorna på åkern förra veckan.

För som jag skrev i inlägget Vinterförvaring av rotfrukterna är rödbetan känsligare för frost än exempelvis morötter, palsternacka, persiljerot och jordärtskockan.

Blasten på rödbetorna var förvånansvärd fin fortfarande, så jag såg såklart till att ta tillvara på den också. En del av blasten stektes och blev en ljummen sallad med fetaost, som serverades till kvällsmaten (se receptet på stekt rödbetsblasthemsidan) – underbart gott!

Men det mesta av blasten kommer att förvällas i kokande, saltat vatten i någon minut, varefter den snabbt kyls ned i kallt vatten och frysas in.

För någon månad sedan förvällde jag de sista purpurbönorna också.

Förvällningen ska förhindra att enzymerna i råvarorna ändrar smaken och skapar missfärgningar i grönsakerna. De håller med andra ord bättre.

Underbart att ha både bönor och rödbetsblast i frysen till vintern. Rödbetsblasten använder jag där man annars har spenat eller mangold (rödbetan är släkt med mangold) – exempelvis i omeletten, i pastasåsen och så vidare. Men det är viktigt att komma ihåg att rödbetsblasten innehåller nitrater varför den inte ska ges till barn under 1 år.

I går skördade jag dessutom jordärtskockor, morötter (både gula och orangea), palsternacka och MYCKET persiljerot.

Jordärtskockorna förvaras i lådor i jord:

De andra rotfrukterna förvaras än så länge i plastpåsar (så rena som möjligt), då de har krav på hög luftfuktighet. Skälet till den höga skörden av persiljeroten är inte bara den väldigt goda roten, utan dessutom den fina blasten, som ju är en slätbladig persilja. Persiljeroten är mildare i sin smak än palsternacka – lite mer örtig. Och det är bara en bonus att man får fin persiljeblast på köpet. Så med denna fina rot får man verkligen 2 i 1!!!

Jag sköljde blasten grundligt och frös in det mesta, fast jag såg såklart till att göra en underbart god pesto på den också – MUMS! Peston gjordes på samma recept som Kirskålspeston på hemsidan, fast med persilja istället för kirskål. Vilken lyx att kunna äta nyskördat rödbetsblast OCH hemgjort pesto på nyskördat persilja i början på december!!!



  • Comments(0)//blogg.genevadnygard.se/#post59

Vinterförvaring av rotfrukterna

SjälvförsörjningPosted by Tina Melkersson Tue, November 25, 2014 09:35:03

Eftersom det inte finns någon jordkällare här på Genevad Nygård har jag varit tvungen att tänka ut en annan lösning för vinterförvaring av de egenodlade rotfrukterna.

Jag övervägde att köpa en gjuten jordkällare och därmed få en ”riktig”, men bestämde att istället försöka använda mig av det som finns på gården redan. Och efter att ha tömt och rensat en gödselränna i gamla grisstallet för gammal gödsel (se inlägget: Ny och gammal gödsel) insåg jag rännans potential som förvaringsutrymme.

Gödselrännorna är murade och 85 cm djupa (varav minst 50 er under marknivå) varför jag hoppas de är frostfria på vintern.

Först skulle rännans armerade betong (tunga!) galler avlägsnas. För att hålla på plusgraderna i rännan snickrade jag sedan ihop ett isolerat tak till den (som då blev en del av golvet i stallet) bestående av träbrädor med 8 cm halm emellan:

I rännan gör jag 4 isolerade luckor så att jag kan hoppa ned i rännan och få upp rotfrukterna:

Första del är nu klar och de första rotfrukterna förvaras nu där i trälådor som också fanns på gården, när vi köpte den. Jag har koll temperaturen i de olika delarna av rännan med en ute-/ innetermometer som visar värmegraden i både rännan och stallet:

I rännorna förvarar jag inte bara grönsaker vi och djuren ska äta under vintern och våren, jag förvarar dessutom de gröna (och därmed oätliga) potatisar jag kommer använda som utsäde nästa år (se inlägget: Att skörda eget utsäde).

Men de olika grönsakerna (potatis, jordärtskockor, haverrot, morötter, palsternacka, persiljerot och rödbetor) har olika krav på sin långtidsförvaring:

Potatisen är frostkänslig varför den ska skördas innan de hårda frostnätterna kickar in. Potatisen trivs bra vid en temperatur på runt 4 grader i en luftigt och lagom fuktigt miljö, och för att minska risken för mögelangrepp har torkats luftigt i minst 1 vecka innan den kom ner i trälådorna i rännan. Det fick plats med 2 trälådor på varandra i rännorna:

Jordärtskockorna och haverrötterna är frosthärdiga och kan därför skördas ända fram till tjälen går i jorden. Resten kan skördas på våren, innan de börjar gro. Jordärtskockorna är mer känsliga för uttorkning än potatisen, varför jag i år testar att förvara dem i rännan i plastkrukor/-hinkar med jord.

De övriga rotfrukterna (morötter, palsternacka, persiljerot och rödbetor) tål alla frost, fast av dem är rödbetorna mest känsliga varför de ska skördas först. Dessa rotfrukter trivs bäst vid förvaring i hög luftfuktighet och en låg temperatur på runt 0-1 grader. Jag testar två olika förvaringsmetoder för att se vilken som bäst bevarar spänstigheten i dem dock utan att de möglar: Vissa packas i plastpåsar medan andra packas i sand i hinkar.

Så istället för jordkällare vinterförvarar vi alltså nu rotfrukterna i de förre detta gödselrännorna. Det ska bli spännande att se om rännorna håller temperaturen på plus hela vintern och en lagom luftfuktighet samt hur länge vi kan leva på de underbara egna, ekologiskt odlade grönsakerna!



  • Comments(2)//blogg.genevadnygard.se/#post58

Makalösa nässlor!

SjälvförsörjningPosted by Tina Melkersson Sat, November 15, 2014 13:56:37

Jag måste skriva en liten hyllning till brännässlan (Urtica dioica). Igår skördade jag ännu en omgång (kanske den sista?) av nässlor för i år. Jag upptäckte nämligen att på de ställen där jag tidigare i år hade slått ner nässlorna fanns det nu fina och väldigt gröna toppskott.

Det känns lite lyxigt att kunna skörda nässlor i mitten på november och jag såg till att göra en väldigt god sås på dem som vi åt till stekt lax och egna kokta potatisar (se receptet på såsen på hemsidan).

Vi har hela partier med nässlor på vår gård och har skördat av dem många gånger senaste året. De har flera gånger används till jättenyttig sås och soppa åt oss själva, väldigt bra gödsel i form av nässelvatten till odlingarna, jag har till och med torkat nässlor som hönsen ska få som supernyttig grönfoder under vintern (se inlägget: Första skörden av hönsens vintergrönt i hus) OCH har samlat ihop nässelfrön till oss och hönsen (se inlägget: Ogräsfrön till oss och hönsen).

Vi skördade nässlorna första gången i början på mars vilket betyder att vi har skördat dem i 8,5 månader nu. Detta gör dem till den grödan jag har skördat över längst tid på vår gård i år. Och helt utan annan insats från mig utom själva skördandet i sig (ingen bearbetning av jorden, ingen sådd och ingen rensning av ogräs) – visst är naturen underbar!



  • Comments(0)//blogg.genevadnygard.se/#post56

Att mala eget mjöl

SjälvförsörjningPosted by Tina Melkersson Sun, November 09, 2014 15:26:37

En dröm för mig har länge varit att bli självförsörjande med glutenfritt mjöl, och genom att få hem min nya bordskvarn har jag kommit steget närmare.

Kvarnen är en kombinerad mjölkvarn och flingpress – en självhushållares dröm – så nu ska jag kunna båda mala mjöl och pressa flingor. En positiv bieffekt av nymalt mjöl är att mjölet har kvar alla fleromättade fettsyror och vitaminer – det blir därmed mer hälsosamt att äta bröd gjort av färskmalen säd. Och jag senaste veckan har jag använd den för att göra majsmjöl för 4 av de bröden jag bakar åt oss: Danskt rågbröd, Frukostfrallor, ett Levainbröd gjort på hemgjort jäst samt frallor för soppa.

Majskorna från den underbart vackra ”Painted Mountain” (se inlägget: Världens finaste mjölmajs) ger ett jättefint och lätt rosafärgat mjöl!

Mjölet ger bröden en lila ton (frallorna på bilden nedan brukar vara helgula):

Barnen var lite skeptiska till bröden till en början – fast de smakade bättre än vanligt, så sonen åt hur många frallor som helst. Själv tyckte jag att bröden smakade färskare och med fler nyanser än när man bakar med vanlig (gammal) mjöl – och jag har redan börjat fantisera om vilka fler naturligt glutenfria sädesslag jag ska odla på min åker. Jag måste absolut testa nakenhavre nästa år!



  • Comments(0)//blogg.genevadnygard.se/#post54
Next »