Genevad Nygårds blogg

Genevad Nygårds blogg

Om bloggen

Vi köpte Genevad Nygård sommaren 2013 för att med tiden bli så självförsörjande med grönsaker och kött som det går. På bloggen, Facebook och Instagram kan ni följa med på resan dit och jobbet med att få upp standarden på den nedgångna prästgården.

Kolla också in Genevad Nygårds hemsida där ni kan hålla er uppdaterade om aktuella kurser, hitta fler recept med mera.

Den nödvändiga slakten…

SjälvförsörjningPosted by Tina Melkersson Mon, July 18, 2016 11:52:20

Detta inlägg handlar om det jag skulle kalla ”den nödvändiga slakten”. Och här menar jag inte nödslakt (alltså att ta bort djur som har råkat illa ut eller blivit sjuka) utan slakten av individer som inte passar in i flocken längre. Individer som stökar till och gör hela övriga flocken stressad och därmed mer benägen att bli sjuk. Djuren som ställer till med problem för de andra.

Och ni som tycker att slakt är läskig, onödig eller rentav elak – läs gärna med ändå – jag lovar: det blir inga blodiga slaktbilder – dock en av några hönsfötter. Detta blogginlägg ska läsas en förklaring till varför jag slaktar av vissa av mina djur…

Innan vi flyttade ut på landet för 3 år sedan funderade jag en del på det här med slakt. Men det var inte förrän att vi hade egna djur att jag insåg varför slakten är nödvändig. För om man vill hålla djur småskaligt och låta dem leva så naturligt som möjligt, innebär det också att låta dem föröka sig. Det är en instinkt som för vissa individer verkar lika naturlig som att äta.

Och låter vi djuren få ungar, då uppstår med tiden oftast också problem. I snitt består kullarna av hälften hanar, hälften honor. Och (med risk för att låta könsdiskriminerande) innebär för många hanar oftast ett problem. De är en tickande bomb. Det är när de blir könsmogna som problemen börjar uppstå. De slåss med varandra om honorna som de i sin tur jagar och våldtar.

Det är många som blir förvånade när jag berättar om det här.

Nä, kan en tupp verkligen våldta en höna?”.

Och ja: det kan han!

En andrik kan också våldta en andhona!

Han är både större och starkare än hon. Det går till såhär: Han jagar ikapp henne, drar tag i nacken på henne och bestiger henne medan hon skrikande försöker komma bort. Skrikande!

Det är faktiskt inte alls kul att bevittna. Och det är väldigt annorlunda jämför när exempelvis hönan tycker om tuppen och villigt lägger sig framför honom när han snällt dansar runt henne.

Och trots att slakten aldrig i sig är kul är lugnet som följer den underbar! Det blir harmoni i flocken igen! Inga flera honor blir jagade och våldtagna och hanarna som är kvar kan fokusera på det viktiga: att skydda honorna från rovdjur och hjälpa dem hitta föda.

Men att slakt provocerar en del personer har inte undkommit mig. Jag försöker oftast beskriva hur jag tänker och till denna gamla bild på instagram var bildtexten ”Drakfötter! Idag ska det bli ärtsoppa på buljong av de slaktade tuppars ben och halsar. Känns bra att ta tillvara hela djuret!

Som svar fick jag bland annat att ”Om jag kom hem till din gård skulle jag befria djuren och slakta ägarna”.

Jaha tänkte jag…

Befria djuren?

Och vadå, släppa ut dem i naturen…?

Där de sannolikt skulle dö ganska snabbt?

Och det är okej att döda en människa, men inte de stökiga tupparna som våldtar hönorna…?

Jag vet att frågan om slakt är nära knuten till varför vi har djur överhuvudtaget. Att vissa människor inte tycker djurhållning är okej alls. Att djurhållning är som typ slaveri.

Och förklaringen till varför vi har djur får kanske bli ett helt annat blogginlägg. Men kort kan jag säga att det är de små bestånd av många olika arter som får gården att kännas som en helhet:

Istället för att ha en traktor bökar linderödsgrisar upp och gödslar åkern där jag odlar.

De frigående ankorna och hönsen hjälper med att äta en massa skadedjur, så vi inte behöver använda gifter.

Och kaninerna och grisarna äter stora delar av det sly som annars skulle ta över.

Samtidigt ger djuren oss all gödsel vi behöver till odlingarna. De olika djuren är med andra ord med att skapa ett hållbart kretslopp som får den småskaliga gården att hänga ihop.

Sedan ser vi såklart till att äta upp köttet när vi ändå slaktar och försöker ta tillvara så mycket från djuret som det går!

Så när jag nu i dagarna ska slakta av en ankhane som jagar honorna från morgon till kväll har jag en fundering till er som högljutt hotar eller protesterar mot slakt:

Är det värre att jag har valt att inte stödja köttindustrin genom att flytta ut på landet och bli småskalig och självförsörjande?

Är det värre att jag tar ansvar för köttkonsumtionen i vår familj genom att själv slakta de djur vi ska äta?

Är det värre att våra djur har haft ett bra liv och en snabb död utan transporter?

Eller mordhotar ni också folk i snabbköpet som av olika anledningar köper sitt kött där?

…bara lite funderingar från en småskalig självhushållare som hoppas att få flera att förstå hur saker och ting hänger ihop på en liten gård…

***********************************

Följ vårt liv på gården på Facebook och Instagram – sök efter Genevad Nygård.

Se dessutom hemsidan www.genevadnygard.se för mera info om oss, gårdens kurser, en rad olika recept med mera.

***********************************



  • Comments(11)//blogg.genevadnygard.se/#post74

3,6 miljoner färre sniglar?

OdlingarnaPosted by Tina Melkersson Sun, August 30, 2015 12:38:11

De som brukar följa min blogg har kanske märkt att det har varit torka här ganska länge nu. Jag har helt enkelt inte verken hunnit eller orkat med bloggen senaste tiden. Årets invasion av spanska skogssnigeln (mördarsnigeln) höll nämligen på att knäcka mig någon gång mitt i sommarn. Jag jagade sniglar så mycket jag kunde och tänkte på sniglar nästan dygnet runt. Jag såg sniglarnas ränder på näthinnan när jag stängde ögonen, ja jag drömde till och med om sniglar…

Och sniglarna har verkligen tagit för sig! De har ätit upp 100 % av kålen, 95 % av bönorna, 75 % av betorna, 50 % av solrosorna. Dessutom har de gett sig kraftigt på potatisen (båda blasten och knölarna) – men exakt hur mycket som har gått förlorad vet jag inte förrän jag skördar klart senare på hösten (här en hink med runt 400 mördarsniglar):

Jag har jagat sniglarna varje dag under snart 3 månaders tid (med enstaka undantag). Och ett tag höll jag på att kasta in handduken. Då tog jag några dagars paus. Och när jag blev arg istället för uppgiven bestämde jag mig för att fokusera på hur mycket bättre det kan bli nästa år om jag tar upp kampen istället för att ge upp.

Jag läste på om mördarsniglarna och lärde mig bland annat:

* de är nattaktiva

* de lever i ungefär ett år

* var och en kan lägga upp till 400 ägg

* de övervintrar som levande individer (inte ägg)

* de kan gräva ner sig upp till 20 cm under marken (det är så de övervintrar)

För mig har det fungerat bäst att jaga dem tidigt på morgonen. Mitt i sommarn var det klockan 4:00 – men nu (augusti/ september) är det närmare runt klockan 6:00 (skönt med sovmorgon ;-). Efter regnet är också oftast ett bra tillfälle.

I början samlade jag in alla och gav dem till hönsen, ankorna eller grisarna (som ÄLSKAR dem – klicka här och se klippet på grisarna som käkar mördarsniglar):

Men för att spara in tid har jag börjat klippa dem i tu. Jag vet att det finns båda gifter, järnfosfat och biologiska bekämpningsmedel, men så långt vill jag fortfarande inte gå i kampen mot sniglarna.

Min övertygelse är att gifter inte hör hemma på vår jord överhuvudtaget – och de andra sakerna vågar jag inte använda mig av, då de drabbar alla sniglar – inte bara mördarsniglarna. Och om vi börjar utrota alla svenska snigelarter är jag övertygad om att vi kommer drabba väldigt mycket mera än bara sniglarna. För vad händer då med de djuren som lever av eller med de inhemska arterna? Hur drabbar det djur som igelkotten eller jordlöparen om antalet vanliga svenska sniglar går ner?

Och även om jag sannolikt aldrig slipper mördarsniglarna är jag säker på att mitt jobb nu i sommar har gjort skillnad. Faktiskt vill jag påstå att jag med mitt jagande har sluppit runt 3,6 miljoner nya mördarsniglar.

Uträkningen (som till och med är lågt satt) ser ut såhär:

300 sniglar om dagen i 60 dagar som var och en kan få 200 avkommor =

300 x 60 x 200 = 3 600 000

Här är en liten förklaring till siffrorna: 300 sniglar är ett ungefärligt snitt på hur många jag har tagit om dagen. Trots att jag har jagat sniglarna i nästan 3 månader räknar jag bara in tiden som 60 dagar så jag inte tar med de (enstaka) lediga dagarna. Och även om varje snigel kan lägga upp till 400 ägg under sin livstid räknar jag bara på att jag slipper 200 (alltså hälften) av den fångade snigelns avkommer, då jag anser att jag i snitt klipper sniglarna ungefär mitt i deras livscykel (och därmed ungefärligen mitt i deras äggläggande period i livet).

Så trots odlingsåret har varit en enorm utmaning delvist på grund av snigelinvasionen och jag därför inte har hunnit med så mycket annat än att jaga dem, måste jag ändå klappa mig själv på axeln för att förhoppningsvis slippa ytterligare 3,6 miljoner flera sniglar i min köksträdgård!



  • Comments(0)//blogg.genevadnygard.se/#post73

Fallfrukt till grisarna

GrisarnaPosted by Tina Melkersson Sun, April 05, 2015 17:45:18

När jag i höstas inte hann plocka alla äpplena från trädgårdens äppelträd och en del därför föll till jorden (se inlägget: Underbara äpplen), såg jag till att frysa in flera påsar att ha till djuren (grisarna, hönsen och ankorna) under vintern och våren.

Särskild grisarna är extra försjusta i dem och jag ger dem äpplena som nyttig godis som tack för hjälpen med all jobb de gör på åkern, där jag ska odla. Grisarna ser nämligen till att inte bara plöja åt mig genom att böka upp åkern, de äter dessutom rotogräset OCH grundgödslar samtidigt – vilka underbara djur (här en bild från januari)!

Och vilket fantastiskt sätt att ta vara på fallfrukten!



  • Comments(0)//blogg.genevadnygard.se/#post72

Riktiga påskkycklingar

HönsenPosted by Tina Melkersson Thu, April 02, 2015 17:08:49

De som följer mig på Facebook eller Instagram vet om att vi fick kycklingar förra veckan.

En av unghörnorna som kläcktes fram förra året – Maräng, började visa tecken på att bli sur redan i februari. Hon burrade upp sig, ville inte låta tuppen para sig och verkade mer än vanligt intresserad av äggen i redena. Och i början på mars, när hon bara var 9 månader gammal la hon sig att ruva på 11 ägg.

Och efter 3 veckor såg jag tisdag kväll (24 mars) den första kycklingen under Maräng.

Nästa dag kläcktes 9 ägg till. Det blev därmed 10 kycklingar på 11 ägg – väldigt duktigt av unghönan!

Men när jag skulle kolla till kycklingarna på morgonen 27 mars hittade jag 3 döda kycklingar. En mardröm för envar djurägare.

2 låg utanför hönan, medan en fortfarande låg under henne och var varm. Den hade därför inte fryst ihjäl – men varför hade de dött då?

På de döda kycklingarna såg jag några små kryp, men såg inget annat fel på dem. Det tyder därför på att de hade drabbats av ohyra som druckit upp deras pyttelilla mängd blod.

Hönan och kycklingarna evakuerades därför och fick flytta in i det svalaste rummet i bostadshuset att ta igen sig. Och sedan stod det på storstädning av hönshuset i flera dagar.

Hönan och de 7 kycklingarna har flyttat ut i hönshuset igen och alla mår bra. Kycklingarna som är kvar är jättegulliga! Det finns 3 gula, en mörkgul med svarta fläckar, 1 grå och 2 bruna (och helt omöjliga att fota samtidigt allihop!):

Efter de 3 döda kycklingarna har jag dock ett extra öga på hönsen framöver!

Men det är helt underbart att ha egna riktiga påskkycklingar i år!!!

Glad påsk allihop!



  • Comments(2)//blogg.genevadnygard.se/#post71

Egentillverkat björksirap

SjälvförsörjningPosted by Tina Melkersson Sun, March 22, 2015 14:40:26

I år fick jag äntligen till det! Den hemkokade björksirapen, som jag drömde om förra året också, men som av olika anledningar inte blev av.

Jag klippte av en tunn gren redan sista februari och såg att det rann sav ganska sakta. Jag klippte därför av flera grenar av fingertjocklek och satte på flaskor:

Jag tar enbart saven från de av björkarna som jag ändå ska ta bort sedan (de som växter för nära husen). Det tär nämligen mycket på trädet att tappas, så om du vill tappa från ett träd du vill behålla, ska du inte klippa av för många grenar och inte tappa från trädet varje år.

När jag inte hade fler flaskor kvar tog jag syltglasen till hjälp. Och nu i mitten på mars har det verkligen börjat sava på ordentligt:

Ett syltglas fylls på över natten och måste tömmas över i den vedeldade kokgrytan. När jag hade runt 20 liter sav kokade jag sirap av den. För att få till en bra sirap måste man koka bort runt 99 % av vätskan. Av 20 liter sav blev det alltså ungefär 2 dl sirap.

Det tog mig ungefär 8 timmar att koka in de 20 literna till sirap – så det var väldigt mycket jobb för väldigt lite sirap!

Björksirapen (som smakar ganska kryddigt) kommer vi främst använda på pannkakorna.

Björksirapen ligger nu också som ett recept på hemsidan.

Enligt Wikipedia var det väldigt vanligt att tappa sav på 1700 och 1800-talet, där den var ett viktigt vitamintillskott – inte bara för människor utan också för boskapen. Björksaven har varit viktig i den svenska folkmedicinen och forskare har till och med påvisat att den kan motverka cancer (läs mera på: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bj%C3%B6rksav).

Visst är naturen underbar!



  • Comments(0)//blogg.genevadnygard.se/#post70

Skafferi inventering

SjälvförsörjningPosted by Tina Melkersson Mon, February 23, 2015 10:32:36

Det luktar redan vår här i södra Halland och med de första sådderna i jorden (se inlägget: Dags att förgro) har jag öppnat dörren på glänt till nästa odlingssäsong.

Därför känns det också som om det är dags att göra en liten inventering över statusen i skafferiet såhär långt. Odlade vi tillräckligt av de olika grönsakerna och fram för allt hur gick det med förvaringen av dem?

Och här i slutet av februari kan jag konstatera att vi fortfarande har en hel del kvar. Gödselrännorna i gamla svinstallet, som jag gjorde om till en ”jordkällare” (se inlägget: Vinterförvaring av rotfrukterna), har hela vintern hållit en perfekt temperatur på runt 4 grader. Det betyder också att vi fortfarande har en del underbar egenodlad potatis kvar – runt 50 kg skulle jag gissa på.

De andra rotfrukterna (morötter, palsternacka, persiljerot och jordärtskocka) finns det också en del av, dock inte rödbetorna, som jag tydligen sålde fler av en jag borde ha gjort… Det gäller att spara till sitt eget hushåll, när man dessutom säljer av skörden…

Dessutom har jag kvar lite förvällda purpurbönor i frysen, men inte alls tillräckligt – så det ska bli fler nästa år!

Tyvärr hade vi inte alls tillräckligt med tomater och gurka, då dessa åts upp direkt när de var mogna. Också paprika var det knapert med – så det ska det odlas mycket mer i år.

Fina, fina mjölmajsen Painted Mountain, som tog slut efter bara 1 månads bakande, ska jag absolut plantera mera av i år.

Men som en liten bonus kan jag redan nu börja skörda av de underbara ramslökarna jag bytte till mig via Facebook.

När jag i höstas visade upp bilder på min underbara mjölmajs (se inlägget: Världens finaste mjölmajs) var det flera som ville byta till sig utsäde. Därför övervintrar alltså nu en del ramslök i pumprummet, medan jag försökar bestämma mig för var jag vill plantera ut dem…

Det blev därför egen ramslök på de hembakade, glutenfria pizzorna i går:

Allt som allt lever vi fortfarande på de egna rotfrukterna, men jag har alltså planer på att det ska bli mycket mera av de goda grejerna nästa vinter!



  • Comments(0)//blogg.genevadnygard.se/#post69

Dags att förgro

OdlingarnaPosted by Tina Melkersson Mon, February 16, 2015 09:09:08

Från jag var i radion för snart 2 veckor sedan (se inlägget: Radio P4 Halland) har jag så smått börjat förkultivera vissa växter. Och att förgro är precis vad min första kurs om 3 veckors tid ska handla om! En del av de växter vi tar för givet att äta här i Norden, behöver en väldigt lång säsong på sig innan vi kan skörda dem. Så det är faktiskt dags redan nu!

När jag tar fram fröna fylls jag av förväntan och entusiasm över vad som kanske kommer. De små växterna som förhoppningsvis kommer att förse oss med underbara grönsaker – igen! Och så kul det är när det väl börjar växa – visst är naturen underbar!

Här ser ni aubergin av sorten ”Diamond” på gång:

Förgångna veckan hade vi till och med så varmt i solen fram för bostadshuset att jag i en upprymd känsla av vår petade ner både spenat och sallad i två av drivbänkarna. Här stod det tomater förra året, och då jag inte hade hunnit gräva bort jorden var den kvar. På drivbänken la jag glasrutor:

Det har dock varit ganska kallt och blåsigt sedan dess, så om och när vi kan skörda någonting i dessa kallbänkar är ganska ovisst…

Men visst är det kul att få börja säsongen redan i februari!

Imorgon bär det av till radion igen där jag kommer att prata mer om förkultivering. Lyssna gärna med på Carlsson & Co i radio P4 Halland mellan klockan 11 och 12. Vi hörs!



  • Comments(0)//blogg.genevadnygard.se/#post68

Radio P4 Halland

Livet på NygårdPosted by Tina Melkersson Sun, February 08, 2015 11:42:33

Mycket har hänt sedan jag skrev mitt senaste blogginlägg (Kurser om självhushåll). Dels har jag haft en del förkylningar varför jag mer eller mindre har levt på varm fläderblomsaft (egen såklart – se receptet på hemsidan). Dessutom har jag jobbat en del med att få bort trädet som la sig på bostadshuset i stormen Egon:

Jag är fortfarande inte helt klar med trädet, men som tur var har jag fått mycket hjälp av vår underbara granne och hans pappa!

Men efter jag hade lagt upp kurserna på hemsidan och Facebook visade sig många vara intresserade.

Bland annat ringde Anna Carlsson från radio P4, Halland och frågade om jag ville vara med i hennes program Carlsson & co. Både för att prata om vår resa från en lägenhet i en storstad till gården och självhushållet, men också för att höra vad man kan göra odlingsmässigt just nu.

Och 3 februari var det dags:

Dock var Anna hemma med ett sjukt barn, så jag fick prata med Marika Rennerfelt istället. Resultatet går att lyssna på via internet: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=2163 Här ska ni välja programmet från 3 februari och jag är med i timmen i mitten – från ungefär minut 1:05:00 till 1:51:00.

Och jag kanske ska vara med igen – det vore kul!

Ett litet tips till er som läser bloggen, är att dessutom följa mig på Facebook eller Instagram (sök på Genevad Nygård). Här lägger jag ut dagliga bilder från livet på gården.



  • Comments(2)//blogg.genevadnygard.se/#post67
Next »